Det är lycka att ha en häst som kommer och möter en och gnäggar, även fast man inte har mat med sig. Att hästen lutar huvudet mot sin axel. När någon annan rider och Nadja gnäggar åt mig och hela tiden försöker komma fram till mig i stället.
När det är kallt, mörkt och regnigt ute och man kan krypa tätt intill den varma vinerpälsen och hästen tålmodigt lyssnar på alla klagomål man har.