Det är sådana här dagar. När det är -26 grader kallt och man står i utestallet och ska mocka med stelfrusna fingrar man undrar varför man egentligen har häst. När man släpar hinkar som är bottefruska fram och tillbaka och när man pulsar genom all snö ut till hagen. När man lägger på hästen ett fleecetäcke på kvällen och bara får en sur " stör -inte- mig- när- jag-äter- min tillbaka.
Det är tur att dom här dagarna uppvägs av alla andra dagar, dom dagarna man känner att livet inte vore värt att leva utan hästar.